norde-mos: Falukorv

Problemet i att skriva ett kåseri om korv består i huvudsak av att korven har två ändar, varav båda, som regel är lika goda.

Detta gör infallsvinkeln ack så mycket svårare, men min första tanke faller dock tillbaka på tidigt sjuttiotal. Som pojk tillbringade jag alltid ferierna i Ådalen tillsammans med mina morföräldrar. Resan dit var på över 50 mil. Inför detta krävdes naturligtvis matsäck. Min morfar, livsmedelshandlare sedan trettiotalet, hade sitt eget recept på matsäck. Det bestod i all enkelhet, alltid av en falukorvsring. Han försvarade sig med,
- Och vad mer kan behövas? Sedan började han leta efter bilnycklarna, där nyckelringen med fickkniven satt. Nu var min morfar en man, som lika många andra män, trots allt inte hade sista ordet gällande allt. Min mormor, var av den åsikten att man bör nog komplettera, även den bästa mat, med lite grönsaker. Det var nog därför jag alltid fick en tomat i matsäcken, som kunde intagas vid lämpligt tillfälle. Så här 25 år senare kan jag fortfarande känna smaken av falukorv och tomat när jag åker förbi Norrbränningen.

Det var förmodligen här jag lade grunden till min korvfanatism. Det finns de som påstår att jag tagit min fästmö (sedan 11-år) tack vare att hennes morbror har ett charkuteriföretag. Det är inte sant, men jag har betraktat det som en förmildrande omständighet, under senare år. Det finns till och med de som påstår att jag låg bakom den veckan i det militära, då vi av en händelse, bara fick falukorv tackvare en felbeställning hos Dagab. Tänk att skylla på ett stackars kompanisambandsbefäl med förplägnadsansvar på trosskompaniet....

Christer Nordemo (Kåseri i samband med Bengt Johansson, Risbergs Chark Halmstad, 50-års salutering.)

© Christer Nordemo, December 1997

Medlem av Kåserier på löpande band! Alla Kåsörer i Ringen Slumpvis Vald Kåsör

<- Tillbaka