 |
Medlem
av |
 |
norde-mos: Ett inte fullt så enkelt "käjs"
Med bakgrund som hantverkare i södra Stockholm skapar man sig ett visst vokabulär, eller ”snack” som det egentligen heter. Detta kan innebära fler saker än hur ord benämns och betonas. När jag besöker min släktgård i Ångermanland så betraktas jag lätt som uppkäftig (för dom som inte vant sig), norr om Stockholm där jag arbetar, betraktas jag som obildad och här söder om tullarna betraktas man som normal. Allt beroende på språket.
Mitt språk ser jag inte som något att skämmas över, snarare tvärt om, jag är mycket stolt över mitt ”mål”. Precis som Dalmasarna säkert är stolta över sitt mål.
Härom året besökte jag fängelsemuseet på Långholmen. På en skylt på väggen hade man sammanställt de så kallade ”Tjyvspråket”. Jag konstaterade snabbt att jag med enbart något enstaka undantag förstod i stort sett alla ord. Detta till skillnad från min fästmö från Mälaröarna samt gästerna från Gävle som inte ”haja” nåt den här gången heller. Enligt skylten så härstammade merparten av orden från Zigenarnas språk, Romani. För mig var detta helt vanlig söderslang, Jag kunde inte låta bli att tänka på alla Skinheads, med säte på Söder, som högaktar sitt stolta ”Arbetarspråk”.Det är ju nu inte bara orden som räknas, utan det är ju kanske i ännu högre grad, hur man uttalar dom, som blir själva grejen. Detta är ju minst sagt svårt att återge i denna text, men visst skulle det låta bra! Reven rev en annan rev, du vet. Nu har vi ju inte så många revar här söder om Ståckhålm, men än åck annan har ju kila rätt.
Våra grannar vid vårat fritidshus hotade med hemspråksundervisning till deras son, efter att han umgåtts med mina döttrar en hel sommar. Jag kan lugnt berätta att detta även i så fall gäller mina döttrar som hade, enligt min mening, minst sagt Ångermanländsk uttal på det mesta. Fast i ärlighetens namn så låter det mycket charmigt med Stockholmsk betoning på både ”Lägda” (Äng), ”Pärer” (potatis) och ”Barnvänger” (Barnvagn i pluralis).Efter att ha lämnat hantverksbranschen och börjat arbeta norr om stan, inom databranschen, har flera nya språk uppenbarat sig. Inte kanske så mycket det norrortska språket (vilket i övrigt kan betraktas som ett språk utan varken innehåll eller mening) utan här gäller det snarare i mitt nya yrkesspråk. Dataspråket - ett fascinerande språk som är i huvudsak uppbyggt på förkortningar. Jag väntar inom kort på nioställiga förkortningar, eftersom alla andra förkortningar är slut. Vad säger ni t.ex. om dataprogram skapade i WYSIG - What You See Is what you Get (vad du ser är vad du får) eller DHTML – Dynamic HyperText Markup Languge (vilket kortfattat betyder ”märkvärdigt ganska ändringsbart språk för Internet”).
På jobbet kastas vi mellan olika Case, Prospects och Codepage.
- Jag har fått ett Case, innebär inte att man fått galna kosjukan, vilket man lätt kan luras att tro, utan det innebär att man helt enkelt fått något att göra.
Prospects är inte heller så farliga, förutsatt att man inte blir smittad.
Codepage kan däremot vara farligt eftersom denna tingest stjäl prickar. Med fel Codpage kan den ofarligaste bog på en seglingen lätt tolkas som en sexuell minoritet.
Vidare har vi en massa krockskador i form av Backslash och bottennoteringar tack vare Underscore. När man väl någon gång skall förklara ett enkelt snedstreck blir ju folk osäkra,
- Skall det verklige luta åt rätt håll, och heta vad det betyder?
Bäst att säga ”slash” så folk förstår. På norska heter snedstreck ”skråstreck” vilket betyder att gå diagonalt med ett streck, nästan för enkelt faktiskt. Dessutom heter @ - ”krull-alfa”. Detta får mig faktiskt att känna mig stolt över vårt svenska Snabel-a. Inget ont om ”krull-alfa” men vi har faktiskt bemödat oss att skaffa ett eget namn på en internationell symbol. Dessutom så heter faktiskt ”underscore” understreck på svenska, precis som E-mail i pluralis heter E-post medans det i singularis heter E-brev.Vad vill jag säga med detta? Jo, jag tycker inte att man helt utan urskiljning skall ”tjacka” alla utländska uttryck utan rannsakning. Självklart kan vi inte utesluta att utländska ord i hög grad påverkar vårat språk, men varför göra det utan urskiljning och betoning? Självklart skall en svensk sida på Internet heta sajt. Vi har inget egentligt svenskt ord för detta, men jag tycker det är föredömligt att åtminstone stava det på svenska. ”Tjacka” kommer för övrigt från Romani och jag är säker på att det stavades annorlunda på originalspråket. Men det är ett bra ord, och numera har det bra stavning också, eftersom jag i alla fall, kan stava till det.
På Island lagstadgar man om vad utländska ord skall heta på det egna språket. Detta skall inte behöva ligga i lagrådets arbete. Vi skall själva klara av detta. Ta tillvara de utländska orden men var inte rädd för att försvenska dessa om det passar. Det är ju trots allt ganska bra att Kebab heter Kebab istället för ”Grillad fårköttsfärs på rostfri pinne med en massa annat gott”. Däremot tycker jag att ”backslash” gott kan heta bakstreck.
Jag tycker det är lite svårare med ”Case”. Det betyder ju i mitt fall att man har ett problem, som man försöker hjälpa kunden att lösa. Ärende låter ju löjligt det också. Fall passar ju inte precis heller, vad jag vet heter jag ju varken Poirot eller Wallander i efternamn. Nä, det får nog helt enkelt bli ett ”käjs” av det hela. Varken mer eller mindre!
Trots min ringa svensk-utbildning på Bygg- och anläggningsteknisklinje gör jag faktiskt anspråk på mitt språk. Vare sig det gäller att kunna ”tjacka”, ”knega” eller att ”hänka” så är det i alla fall en kreativare tolkning än t.ex. ”backslash”. Min stavning, ordföljd och uttal är i alla fall min tolkning. Det är långt mycket mer än vad många kan skryta ned…
Christer Nordemo
© Christer Nordemo, Januari 2000
|
Medlem
av |
|
